Mot Tuamotuöarna!

For English see below.

Så äntligen lämnade vi Tahiti och marinan. Marinan är verkligen fin med super bra restauranger och nära till marknaden, stan och allt vi behövde fixa. Barnen spelade mycket fotboll och lekte pjätt med de andra båthamnen på eftermiddagarna när det inte var så varmt. Jag och barnen tog en liten boogiboard tur till ”black sand beach” när Jimmy jobbade på båten. Mycket mat inhandlades också. 

Lite läskigt att lämna för när vi varit på ett ställe ett tag blir det en trygghet och så skönt att sova djupt när man inte ligger för ankar. Nu visste vi att från och med nu blir det bara ankring. Samtidigt har vi nu jobbat, svettats och längtat till att komma ut på dessa vackra platser där vi vaknar och kan bada, njuta och utforska direkt! 

Innan hade vi planerat att först segla i Sällskapsöarna en månad och lära oss båten därefter skulle  vi segla över till Tuamotu atollerna. Dels för att det är lite läskigt att vara till havs två dagar och två nätter som det tar till Tuamotos men även för att det är utmaningar med att gå in och ut från atollerna. Här måste vi passa hög och lågvatten tabellerna. När det är mellan hög och låg vatten, när det står stilla vilket ibland bara är ca 30 min ska vi gå in genom passen till atollen eller ut. Missar man den tiden får vi vänta 6 timmar till nästa. Men om det då har blivit eftermiddag och snart mörkt ska man inte gå in. Aldrig ankra med koraller i mörker. Helst förmiddag mot lunch när solen hjälper en att se som bäst i vattnet. Blir nästa tidpunkt att gå in när det är mörkt får man ligga och vänta utanför atollen för motor till nästa dag. Plus att tabellerna med tidvatten visar olika tider så man vet inte riktigt förrän man kommer fram och ser hur vattnet ser ut. 

Vi var riktigt laddade när vi lämnade Papeete. Anledningen att vi ändrade oss och nu började segla över till Tuamotu var att dels så skulle det äntligen vrida så att vi kunde kanske segla lite och annars skulle det vara stilla så att vi fick en skön överfart. Det blåser nästan alltid ostliga vindar. Så ska vi österut så blir det jobbigt men ibland kommer ett vrid med lite mer nordliga vindar i någon dag. Dessutom skulle vår granne gå över och vi kände att det kunde vara skönt att även om vi inte ser varandra på detta gigantiska hav, så känslan att  veta att vi är några timmar ifrån varandra, det kändes skönt. Då kan vi ha kontakt på satellit telefonen och så kan vi hjälpas åt att gå in genom passet till atollen. 

Jag sprang de sista ärendena till mataffären  tidigt på morgonen (handlade lite mer frukt och grönt eftersom det inte finns så mycket när vi väl är på Tuamotos). Sen sprang jag i Filip-flop så svetten rann först till en marinaffär sen till en annan för att pumpa tre fendertar. Tänkte inte på att när de väl är upppumpade så blir de ganska stora. Måste sett roligt ut när jag kom joggandes tillbaka med en stor fenders under armen och en bamse ryggsäck med två till. Helt överhettad fick jag ta en snabb dusch ute på däck. Jimmy upptäckte att vi hade problem med internet abonnemanget så han sprang in till stan och löste det sen äntligen lämnade vi. (Vi skulle lämnat mellan 9-10 men nu var klockan snart 12). När vi kom ut var det kanon väder så vi satte segel och ganska snart när vi var på rätt kurs satte vi code Zero seglet  också och stängde av motorerna. Wow, underbar tystnad och bara ljudet av vågor och vind!  Vi åt crêpes till lunch och riktigt njöt!!

När solen började gå ner dog vinden. Vi tog ned segel och startade motorn. Vi satt framme på däck och såg månen sen gick vi ner från däck. Jag och Jimmy gick igenom radar, navigering och lite säkerhet på båten. Gick även igenom en del med Hugo och Hannes. Sen gick jag och la mig först av alla så att Jimmy kunde väcka mig mitt i natten när det var hans tur att sova. 

Ja det var lite läskigt i början när jag var den ända som var vaken och det var helt bäck svart. Mitt första nattpass! När månen gick i moln såg jag absolut inget men så skönt att vi hade radar. Efter någon timme hade jag vant mig och kunde njuta och gå och små fixa på båten medan jag höll koll på radarn. 

Sen när solen gick upp, wow så vackert! Nu såg vi inte land någonstans! Barnen vaknade efterhand, jag och Hannes läste Harry Potter en timme. Sen blev det frukost. När väl Jimmy vaknade provade vi att sätta segel men vädret hade ändrats och var inte alls som prognosen. Det var lite vind med svarta moln runt oss med ev väldigt mycket vind och regn. Först gick det för långsamt och när molnen närmade sig vågade vi inte ha seglen uppe. Vi hade blivit varnade för att det kommer överfallsväder i dessa moln med väldigt mycket vind. Det kom en hel del vind och regn men det drog ofta över på 15 minuter. Tredje gången vi provade sätta segel men det kom ytterligare ett mörkt moln, så la vi ner projektet och körde motor. 

Andra natten var lite mer orolig med plötsligt regn och vind men mellan det var det vindstilla. Nu försökte vi hålla koll på tiden. Vi ville inte komma fram för tidigt men problemet var att vi hade hittat olika information om när det var ”slack tide”. Någon sida sa 7, andra sa 8.30 och Stefan hade hittat kl 9. Stefan med familj var ca 4 timmar bakom oss. vi hade kontakt hela tiden utom i slutet då vi råkade ändra en inställning på satellit telefonen så plötsligt gick inte våra meddelande iväg. Dumt. 

Vid halv tre på natten när det var min tur att hålla vakt hade vi slagit ner på farten men jag upptäckte vid 5 att Jimmy tittat fel, tid för ankomst var till nästa waypoint inte till passet in. Nu blev det brott om , om vi skulle hinna till kl 7 när det ev var mellan ebb och flod. Vi kom fram halv 8. Vattnet såg inte helt stilla ut, lite virvelsnurrar och konstiga vågor men vi såg en båt gå in precis framför oss så vi kände att nu  kör vi. Det var lite nervöst och svettigt (inte bara för att det är väldigt varmt 🙂 ). Vi visste ju inte om det var ”slack tide” eller hur det skulle se ut i vattnet. Så vi närmade oss sakta och det kändes bra så vi fortsatte igenom nu med lite mer fart. Det gick jätte bra! Senare när vi fick internet igen och kunde noga leta upp en bra sida med tiderna såg vi att vi hade gått helt fel tidpunkt. Det var motströms och rätt tid att passera var 8.45, inte 7.30 som när vi gick! Om man nu inte tajmar det helt bra är det bättre att gå med strömmen in, inte som vi gjorde motströms men som tur var hade det varit lugnt och stilla väder några dagar så vågorna var små och detta är ett av de lättare passen, puh!  Jaja nu vet vi! 

 Så otroligt glada och lättade över att vi klarade Stilla havet i två dygn och att vi kom in i Fakarava atollen! Nu återstod bara att klara av att ankra utan att fastna med kedjan i korallerna. Det tog lite tid, ganska mycket svårare än vi tänkt. Vi fick flyta kedjan genom att sätta fast fendertar med 5-10 meters mellanrum efter vi lagt ut 15 meter. Därefter dök vi ner och kollade. Ganska bra men tyvärr hade vi fastnat i gammalt rep och en sten. Vi bedömde dock att allt satt. 

Nu, nu slappnade vi av helt och tog ett efterlängtat dopp, lagade god mat och njöt av att vara i detta polynesiska paradis! Väldigt vackert med palmer, stränder och turkost hav!

Jimmy gick och la sig med Hedda och jag och killarna tog SUPen in till land för att utforska och springa av oss lite. Vi gick i hettan till en dykarskola och bokade dyk dagen efter i norra passet. Sedan gick vi till en fin resort som vi blivit rekommenderade. Där har de en pärl farm. Vi tog info när vi kunde komma och titta hur de öppnar musslan och hittar pärlorna! Så tog vi glass och dricka på den fina lilla restaurangen vid stranden. 

Nästa dag blev jag och Hugo hämtade av dykbåten kl 8.20. Sen bar det av utanför norrpandet där vi gjorde två helt fantastiska dyk!! Så otroligt kul att Hugo tagit dykcertifikat. Franska Polynesien är ett av  världens bästa dykställen. Just här i Fakarava är det känt för alla hajar. Vi kom ner på 20 meter och jösses vad mycket haj! Så häftigt! Det var som hajarnas motorväg! Hugo var eld och lågor. Efter en pausen på en vacker vit strand gjorde vi andra dyket. Vi började simma lugnt längs revet, sen kom vi till passet och nu gick strömmen innåt. När vi kom in i strömmen var det som att åka speedway, vi flög fram genom vattnet! Super kul men inte så enkelt dyk utan ganska tekniskt svårt. Imponerad att Hugo klarade det så bra. 

Nästa dag hade båten med mat från Tahiti kommit (kommer på onsdagar)och det var full aktivitet tidigt vid hamnen. Alla skulle handla mat. Vi hade mat så vi tog jollen till pärlfarmen istället. Där fick vi en fin visning hur de odlar fram den svarta pärlan som Tuamotuöarna är så känd för. Så häftigt att se!  Sen var Hugo, Hannes och Hedda med i ett pärllotteri. De fick välja vars en mussla som guiden öppnade och där fanns en stor fin pärla i varje. Hannes och Hugo valde att göra armband och Hedda ett halsband. 

Det blev bad, snorkling och en god lunch på strandrestaurangen, vilken utsikt!!  Vi tog jollen tillbaka till vår båt och då kom barnen från den andra båten över och det  badade och lekte runt båten. Jag åkte med Stefan och Utis till affären och handlade lite, men det var riktigt dyrt (såklart, priserna ska ju täcka båten som transporterar alla varar till Fakarava också). Jimmy och Stefan tog jollen med alla barn och spelade fotboll i land. 

Det känns som vi verkligen kommit in i både båtlivet och ö-livet, underbart!!! 

Imorgon går vi ner till södra Fakarava med snorkling och dykning!!! 

So finally we left Tahiti and the marina.  The marina is really nice with super good restaurants and close to the market, town and everything we needed to fix.  The children played a lot of football in the late afternoons when it wasn’t so hot with the children from the other boats. I took a little boogie board trip to ”black sand beach” with the kids as well when Jimmy worked on the boat.  A lot of food was also purchased.

 It’s also a bit scary to leave because when we’ve been in one place for a while it becomes a sense of security and it’s so nice to sleep deeply when you’re not at anchor.  Now we knew that from now on it would only be anchoring.  At the same time, we have now worked, sweated and longed to get out to these beautiful Polynesian paradises, where we wake up and can swim, enjoy and explore right away!

 Before, we had planned to first sail in the Society Islands for a month and learn the boat, then we would sail over to the Tuamotu atolls.  Partly because it is a bit scary to be at sea for two days and two nights as it takes to the Tuamotos, but also because there are challenges with going in and out of the atolls.  Here we have to time it with the high and low tide tables.  When it is between high and low water, when it is still, which is sometimes only about 30 minutes, we should go in through the passes to the atoll (or out).  If you miss that time, we have to wait 6 hours until the next one.  But if it has then become afternoon and it will soon be dark, you should not go inside the atoll.  Never anchor with corals in the dark.  Preferably you want to enter in the morning towards lunch when the sun helps you see the best in the water.  If the next time to go in is when it is dark, you have to motor and wait outside the atoll  until the next day.

Well another challenge was that  the tide tables show different times on different websites, so you don’t really know until you get there and see what the water looks like.

 We were really excited when we left Papeete.  The reason we changed our mind and now started sailing over to Tuamotu was that the wind would finally turn so that we could maybe sail a little and otherwise it would be calm so that we would have a nice crossing.  There are almost always easterly winds.  If we go east, it will be difficult, but sometimes there will be a twist with slightly more northerly winds for a few days.  Also, our neighbour was going over and we felt it could be nice that even if we don’t see each other on this gigantic ocean, the feeling of knowing that we are a few hours apart, it felt nice.  Then we can have contact on the satellite phone and  we can help each other enter through the passport to the atoll.

I ran the last few errands to the grocery store early in the morning (bought some more fruit and veg as there isn’t much once we’re in the Tuamotos).  Then I ran in Filip flops in this incredible heat first to one marine store then to another to pump three fenders.  Didn’t think that once they’re pumped up they get pretty big.  Must have looked funny when I came jogging back with a big fender under my arm and  a big backpack with two more.  Completely overheated, I had to take a quick shower out on deck.  Jimmy discovered that we had problems with the internet subscription so he ran into town and fixed it then finally we left.  (We were supposed to leave between 9-10 but now it was almost 12).  When we got out it was great weather so we set sail and pretty soon when we were on the right course we set the code zero sail as well and shut down the engines.  Wow, wonderful silence and only the sound of waves and wind!  We ate crepes for lunch, relaxed and really enjoyed!!

 As the sun began to set, the wind died.  We lowered the sails and started the engine.  We sat at the front on the deck and watched the moon then we went down from the deck.  Jimmy and I went over radar, navigation and some safety on the boat.  Also went through some with Hugo and Hannes.  Then I went to bed first of all so that Jimmy could wake me up in the middle of the night when it was his turn to sleep.

 Yes, it was a bit scary at the beginning when I was the only one awake and it was pitch black.  My first night shift!  When the moon went into the clouds I saw absolutely nothing but it was nice that we had radar.  After an hour or so I got used to it and could enjoy myself and go and fix the boat while I kept an eye on the radar.

 Then when the sun came up, wow so beautiful!  Now we didn’t see land anywhere!  The children woke up one by one. Hannes and I read Harry Potter for an hour.  Then it was breakfast.  Once Jimmy woke up we tried to set sail but the weather had changed and was not at all like the forecast.  It was a little windy with black clouds around us with possibly a lot of wind and rain.  At first it was too slow and when the clouds approached we didn’t dare to keep the sails up.  We had been warned that stormy weather would come in these clouds with a lot of wind.  But it often passed in 15 minutes.  The third time we tried to set sail but another dark cloud came with wind gust and rain, we skipped the project of trying to sail and ran the engine.

 The second night was a bit more troubled with sudden rain and wind but in between it was calm.  Now we tried to keep track of time.  We didn’t want to arrive too early, but the problem was that we had found different information about when it was ”slack tide”.  One side said 7, others said 8.30 and Stefan had found at 9. Stefan and family were about 4 hours behind us.  We were in contact the whole time except at the end when we happened to change a setting on the satellite phone so suddenly our messages didn’t go through.  Stupid of us to change something in the middle of the South Pacific.

At half past three in the morning when it was my turn to keep watch, we had slowed down but I discovered at 5 that Jimmy had looked wrong, the time for arrival was to the next waypoint not to the pass in.  Now we had to speed up i to make it to 7 o’clock when it was possibly slack tide.  We arrived at half past 7. The water didn’t look completely still, some  strange waves but we saw a boat go in right in front of us so we felt that now, lets do it! 

  It was a bit nervous and sweaty (not only because it’s very hot 🙂 ).  We didn’t know  what it would look like in the water all the way.  So we approached slowly and it felt good so we continued through now with a little more speed.  It went very well!  Later, when we got internet again and could  look up a good page with the times, we saw that we had gone in at the wrong time.  The current was going out and the correct time to cross was 8.45, not 7.30 as when we left!  If you don’t time it perfectly, it’s better to go with the current, not like we did against the current, But luckily the weather had been calm and calm for a few days so the waves were small and this is one of the easier passes, phew!  Well now we know!

So incredibly happy and relieved that we made it so nicely at sea for two days and that we entered the Fakarava atoll!  Now all that remained was to manage to anchor without getting stuck with the chain in the corals.  It took some time, quite a lot more difficult than we thought.  We had to float the chain by attaching fenders at 5-10 meter intervals after we laid out 15 meters.  Then we dived down and checked.  Pretty good but unfortunately we were stuck in old rope and a rock.  However, we judged that everything was in order.

Now, finally, we completely relaxed and took a long-awaited swim and cooked good food!  Jimmy went to bed with Hedda and the boys and I took the SUP ashore to explore and run around a bit.

So beautiful with palm trees and turquoise sea, just as we imagined a tropical paradise!  We went in the heat to a diving school and booked a dive the next day in the northern pass.  Then we went to a nice resort that we had been recommended.  There they have a pearl farm.  We took information when we could come and watch how they open the clam and find the pearls, so cool!  We had ice cream and drinks at the nice little restaurant by the beach.

Next morning  Hugo and I were picked up by the dive boat at 8.20.  We went  outside the lagoon where we did two absolutely fantastic dives in the north pass!!  So amazing that Hugo got a diving certificate.  French Polynesia is one of the world’s best diving spots.  Right here in Fakarava it is known to all sharks.  We got down to 20 meters and wow, a lot of sharks!  So awesome!  It was like the highway of sharks!  Hugo was so happy!!

  After a break on a beautiful white beach, we did the second dive.  We started swimming calmly along the reef, then we came to the pass and now the current went into the lagoon.  When we entered  it was like going on a speedway, we flew through the water!  Super fun but quite a technical dive, impressed that Hugo managed it so well.

 The next day the boat with food from Tahiti had arrived (comes on Wednesdays) and there was full activity early at the port.  Everyone wanted to shop for food.  We had food so we took the dinghy to the pearl farm instead.  There we got a nice demonstration of how they grow the black pearl that the Tuamotu Islands are so famous for. Hugo, Hannes and Hedda participated in a pearl lottery.  They got to choose  one clam each and  the guide opened and there was a big fine pearl in each.  Hannes and Hugo chose to make bracelets and Hedda a necklace.

 There was swimming, snorkeling and a good lunch at the beach restaurant, what a view!!  We took the dinghy back to our boat and then the children from the other boat came over and they were swimming and playing around the boat.  I went with Stefan and Utis to the small supermarket and did some shopping, but it was really expensive (of course, the prices have to cover the boat that transports all the goods to Fakarava as well).  Jimmy and Stefan took the dinghy with all the children and played football ashore.

 Now we really enjoy boat life and island life, it is just wonderful!!!

 Tomorrow we go down to southern Fakarava with snorkelling and diving!!!