Krock med annan båt
Vi tuffade på kvällen efter den fina lunchen på bungalow-resorten i Tahaa tillbaka till Raiatea där vi nästa dag skulle hämta vår utombordare som vi lagat för tredje gången. Sail Tahiti hade än en gång lagat den och skickat den till oss med båt från Tahiti.
Vi tog en boj utanför marinan där vi skulle hämta motorn och skulle precis gå och lägga oss när vi såg en väldigt konstig syn. Båten bakom låg väldigt nära och vi gled bara närmre och närmre. Fördelen med boj ska var att man behöver inte fundera på var man ska lägga ankaret för att inte driva på någon annan båt, hur lång ankarkätting som ska ut, om ankaret har tagit osv. Det hoppas man att de som lagt ut bojarna har tänkt på när de planerade dem så att ingen båt kan krocka. Så fel vi hade om den tanken.
Plötsligt är vi så nära att vår jolle som är upphissad i aktern slår mot den andra båten. VA! Detta har vi aldrig varit med om? Har bojen släppt eller vad har hänt? Hur löser vi det här? Klockan är snart tolv på natten och vi vill inte släppa bojen och lägga ankar i mörkret här med många båtar runt oss som dessutom ligger på boj. Ja det blev mycket grubblande och tillslut så satte vi ner vår jolle och Jimmy paddlade fram och försökte korta bojens tamp som gick ner till botten. Ingen lätt match från en jolle och bäck mörkt. Vi andra tre lös med ficklampor och försökte hjälpa från båten samtidigt som vi la ut massa fendertar så att vi inte skadade vår eller den andra båten. Väldigt konstigt situation men så mycket vi får uppleva. Tillslut kl 2 på natten gick vi och la oss lite oroliga men vi kände att vi kunde inte göra mer nu.
När vi vaknade låg vi som tur var inte på den andra båten utan där var lite mellanrum. Jimmy och morfar körde in till varvet och jag tog paddleboarden på andra hållet för att se om vi kunde slänga sopor och handla lite mat. Jag kom in till en söt liten hamn men ingen lycka varken med mat eller sopor. Vi var ändå glada när vi lämnade Raiatea och satte kurs mot Bora-Bora. Både för att nu äntligen hade vi en jolle med en kanon bra motor och att vi lämnade denna dåliga boj, här ville vi aldrig ta en boj igen!
In the evening, after the nice lunch at the bungalow resort in Tahaa, we headed back to Raiatea. The next day we were to pick up our outboard, which we had prepared for the third time. Sail Tahiti had once again prepared it and sent it to us by boat from Tahiti.
We took a buoy outside the marina where we were going to pick up the engine and were just about to go to bed when we saw a very strange sight. The boat behind was very close and we just slid closer and closer. The advantage of a buoy should be that you don’t have to think about where to lay the anchor so you do not touch, or even get close to another boat, how long the anchor chain should be out, whether the anchor has set, etc. One hopes that those who laid out the buoys have thought of that when they planned them so that no boat can collide. So wrong we were about that thought.
Suddenly we are so close that our dinghy, which is hoisted in the stern, hits the other boat. WOW! We have never experienced this? Has the buoy let go or what has happened? How do we solve this? It’s almost twelve o’clock at night and we don’t want to let go of the buoy and drop anchor in the dark here with many boats around us that are also at the buoy. There was a lot of thinking and finally we put down our dinghy and Jimmy paddled forward and tried to shorten our buoy’s tamp that went down to the bottom. No easy match from a dinghy and creek dark. The other three of us got out with flashlights and tried to help from the boat while putting out lots of fenders so we didn’t damage ours or the other boat. Very strange situation but so much we get to experience. Finally at 2 in the morning we went to bed, a little worried, but we felt we couldn’t do more now.
When we woke up, we were luckily not on the other boat, there was a little gap. Jimmy and grandpa drove in to the yard and I took the paddle-board in the other direction to see if we could throw away trash and buy some food. I came into a cute little harbour but no luck either with food or garbage. We were still happy when we left Raiatea and headed for Bora-Bora. Both because now we finally had a dinghy with a really good engine and because we left this bad buoy, here we never wanted to take a buoy again!
