Polynesisk midsommar!
Nu låg vi på västra sidan av Raiatea, en ankringsplats nära en liten Motus ö men som vi annars inte visste mycket om. Portugiserna i Moorea hade legat här och seglaren som vi mötte i hamnen i Raiatea rekommenderade stället, mest för en speciell restaurang som man kunde köra jollen till på huvudön berättade han.
Midsommarafton började med att vi ville utforska ön vi låg nära. Vattnet var så lugnt och perfekt för att ta paddel board. När man står upp på dem ser man alla koraller och fiskar helt perfekt. Killarna tog en själva, jag och Hedda kom en liten bit sen hoppade vi av vår bräda för att bada, leka och simma i det fina vattnet. Jimmy körde jollen, han ville utforska passet på andra sidan motusen där man kunde segla in och ut till Raiatea. Här såg vi en del dykbåtar men han tyckte inte det var så bra för snorkling.
Vi bestämde oss för att leka och snorkla runt ön. Hedda älskar att gräva och Jimmy lyckades bygga en slags midsommarstång med ett stort palmblad fastklämt mellan en hög kokosnötter. Väldigt exotisk midsommarstång haha! Hedda, jag och Jimmy hoppade grodor och sjöng runt den. Vi lyckades tvinga killarna till två danser sen hade de fått nog – Tänk om någon ser oss!! Haha! Vi spelade boule med små kokosnötter och tog en liten fika. Hugo var så glad för han lyckades håva upp två ganska stora boxfiskar.
Som vanligt blev Hedda ledsen när vi skulle ta oss tillbaka till båten, hon vill alltid stanna på stranden och leka men jag lockade med god midsommar lunch och tårta. Lunchen blev väldigt god men jag försökte baka en marängtårta utan elvisp eller bra ugn – resultatet blev kass. Så någon midsommar tårta blev det inte.
Men vi åkte in till den rekommenderade restaurangen som vi förstod snabbt varför den var så känd. Den låg på stranden och var så unikt och häftigt inredd. Vi satt vid ett bord i sanden med fötterna i vattnet och fiskar som simmade runt benen och åt alla smulorna. Hugo och Hannes lyckades fånga några med händerna. Ja det var verkligen en häftig och speciell liten restaurang och det blev en sådan fin midsommarafton med solen som gick ner över havet. Vi kunde spela biljard och så var där live musik så Hedda fick dansa. Ibland när vi kommer till dessa lite kändare, finare ställena blir de lite stressade när de ser att vi har små barn, så även här där de sa att det var fullt fast att vi hade bokat, men sen var de hur goa som helst och ägaren bjöd barnen på dessert. (Det var ju tur att det blev dessert med tanke på fiaskot med min midsommar tårta hihi)
Även på denna ankarplats hade vi kunnat stanna någon dag till med det är ju det här med vädrets makter som vi måste följa och som vi på en liten båt måste ha stor respekt för. Nästa dag såg det bäst ut för att kunna gå till sista nya ön, Huahine. Tyvärr har vädret varit lite sämre när det gäller segling de sista veckorna. En hel del vind och höga vågor. Vi visste att vi nog skulle få det tuffare att gå österut eftersom alla passadvindarna blåser från ost. Och mycket riktigt det blev vinden rakt mot oss med höga vågor. Hedda blev sjösjuk den stackaren men det varar aldrig länge och hon lyckades sova en stund ändå. Det var skönt när vi kom innan för revet på Huahine och sen är det som en ny värld öppnar sig när vi gick söderut längs denna gröna vackra palmklädda ö med solen som strålade på den och det vackra lugna vattnet. Dessutom fick vi lä för ön så nu kändes det inte att det blåste. Vi tog en boj i Avea bukten, ett ställe som en Dave -en skipper som vi möte vår första vecka i hamnen på Tahiti, rekommenderade oss att ligga i. En jätte fin vik med en fin strand och en liten resort med restaurang.
Nu skulle vi utforska och upplevas vår sista nya ö här i Franska Polynesien!
Now we were on the west side of Raiatea, an anchorage near a small Motus-island but a place which we otherwise knew little about. The Portuguese guy we met in Moorea had stayed here and the sailor we met in the port of Raiatea recommended the place, mostly for a special restaurant you could take the dinghy to on the main island.
Midsummer’s Eve started with us wanting to explore the island we were close to. The water was so calm and perfect for paddle boarding. When you stand on them, you can see all the corals and fish perfectly. The boys took one themselves, me and Hedda came a little bit on ours, then we jumped off our board to swim and play in the nice water. Jimmy drove the dinghy, he wanted to explore the pass on the other side of the motus where you could sail in and out to Raiatea. Here we saw some dive boats but he thought it was not so good for snorkelling.
We decided to play and snorkel around the island. Hedda loves to play in the sand and shallow waters and Jimmy managed to build a kind of midsummer pole with a large palm leaf stuck between a pile of coconuts. Very exotic midsummer pole haha! Hedda, me and Jimmy jumped around it like frogs and sang our typical Swedish midsummer songs. We managed to force Hugo and Hannes to dance and sing two songs then they had had enough – What if someone sees us!!! We played boules with small coconuts and had a Swedish fika. Hugo was so happy because he managed to catch two rather large boxfish.
As usual, Hedda was sad when it was time to leave the beach, she always wants to stay on the beach and play, but I told her that we will have a good midsummer lunch and cake. The lunch was very good, but I tried to bake a meringue cake – the result was rubbish. So there was no midsummer cake.
But we went in to the recommended restaurant which we quickly understood why it was so famous. It was on the beach and was so uniquely and coolly decorated. We sat at a table in the sand with our feet in the water and fish swimming around our legs eating all the crumbs. Hugo and Hannes managed to catch some with their hands. Yes, it really was a cool and special little restaurant and it was such a nice midsummer evening with the sun setting over the sea. We could play billiards and there was live music so Hedda could dance. Sometimes when we come to these better-known, nicer places, they get a little stressed when they see that we have small children. That happened here as well, they said that it was fully booked when we arrived even if we had booked. But then they were so nice, and the owner offered the children dessert for free! (It was lucky that we had good dessert considering the fiasco with my midsummer cake hihi)
Even at this anchorage we could have stayed a few more days, it was so nice and beautiful. But it’s the forces of the weather that we have to follow and that we, on a small boat, have to have great respect for. The next day it looked the best to be able to go to the last new island, Huahine. Unfortunately, the weather has been a little worse in terms of sailing in the last few weeks. A lot of wind and high waves. We knew we would probably have a tougher time going east because all the trade winds blow from the east.
And very true the wind was straight at us with high waves. Hedda got seasick the poor thing but it never lasts long and she managed to sleep for a while anyway. It was nice when we arrived inside the reef at Huahine and then a new world opened up as we went south along this green beautiful palm covered island with the sun shining on it and the beautiful calm water.
We got to leeward of the island so now it didn’t feel like it was windy. We took a buoy in Avea bay, a place that a Dave – a skipper whom we met our first week in the port of Tahiti, recommended us to go to. A very nice bay with a nice beach and a small resort with a restaurant.
Now we would explore and experience our last new island here in French Polynesia!
