Nervös segling från Tuamotus till Tahiti

Lite sorgligt att lämna vackra Tuamotus öarna men samtidigt så otroligt tacksam att vi vågade segla hit. När vi satt hemma i köket i Lomma och läste, tittade, pratade med olika seglare som seglat i Franska Polynesien berättade alla hur fantastiskt vackert men speciellt det är att segla i Tuamotus. Många utmaningar med passen in och ut till atollerna som om man kommer fel kan bli riktigt farligt.  Utmaningar med att här inte finns samma tillgänglighet av sådant vi hemma tar föregivet som mat, apotek, sjukhus, affärer med bland annat båttillbehör – för det går alltid sönder något varje vecka, möjlighet att tanka etc. 

Som seglare är man också alltid nära naturen och naturens krafter. Väder och vind är man väldigt beroende och utsatt för var man än är men kanske extra här på dessa atoller som är väldigt låga och inte ger mycket skydd. Det finns alltid en viss spänning och liten oro vad som väntar en varje dag och natt.  Hur ser vind och moln ut? Vad säger väderrapporten, väder-apparna? Var ska det blåsa ifrån? Hur mycket ska det blåsa? Kommer det byar? Åskoväder? Hur sitter ankaret? Hur nära är vi rev, korallstenar, andra båtar? Kommer vinden att vrida?

 Samtidigt är det denna natur man vill vara så nära och som är så otroligt vacker! Dessa solupp-och nergångar, detta turkosa vatten, allt liv under och ovanför ytan! Som ett helt underbart paradis! 

Tillbaka till Tikehau och vår sista atoll. Vi hann precis gå ut genom passet i Tikehau för att se solen sakta gå ner. Vi hade hoppas på mer vind och lite segling men det blåste för lite för det. Om två dagar skulle vi komma till Tahiti och marinan i Papeete. Det kändes  riktigt kul att få komma dit igen, där allt började. Nu känner vi till hamnen, våra favorit restauranger och caféer, var vi kan lämna tvätt, fixa reservdelar till båten, handla mat, var det finns lekplats etc. Ja jag längtade efter att kunna fixa allt enkelt och framför allt handla mat, grönsaker, frukt och annat gott. Tänk att kunna vakna och ta en promenad, köpa en kaffe och en chokladcroissant, mums!! Det jag inte längtade efter var att inte kunna bada när svetten rinner av en från solen går upp kl 05.45 till den går ner kl 17.30 haha för det går inte bada när vi ligger i marinan. Men efter en och en halv månad på mer eller mindre öde atoller vägde ändå mat och restaurangerna upp hettan haha! 

Vi turades om att ta nattpass, mormor och morfar började. Allt gick fint och jag älskar att ta passet när jag kan sitta och se solen gå upp. 

Vi hade en underbar dag på Stilla havet. Precis som namnet var tyvärr havet och framförallt vinden väldigt stilla och lite. Mysigt för vi kunde stanna båten och bada på ca 2 kilometers djup! Stora nackdelen, svårt att segla utan vind. En liten oroskänslan hade vi också. Vi hade planerat att försöka tanka i Rangiroa trotts att de inte hade en bra mack. Här fick vi be Lucy, som hjälpt oss med tvätten att komma med dunkar diesel till en halv tank dvs 300 liter som vi skulle bära ombord och med hjälp av en tratt hälla i. Allt var bestämt till morgonen då vi sen på eftermiddag skulle lämna men dagen innan ringde Lucy och berättade att det var helgdag och att macken var stängd. Optimister som vi är tänkte vi att jaja, det borde räcka tillbaka till Tahiti och så seglar vi lite. DET misstaget kommer vi aldrig att tänka igen!

Enligt prognosen skulle det komma vind efter lunch men det gjorde det inte, inte efter middag heller. Nu började dessutom mätarna visa väldigt låg nivå av diesel. Ja ha, vad gör vi nu? Tillslut bestämmer vi sent på kvällen att vi måste sätta segel, det börjar komma lite vind tycker vi (eller var det önsketänkande haha). Med ficklampor på seglen så att vi kunde trimma dem kunde vi sänka motorns fart och förhoppningsvis sparade vi lite diesel. 

Jag gick upp mitt i natten för att lösa av Jimmy, då är motorerna avstängda, jippi. Så underbart när det blir tyst och vi hör bara båten som går genom vågorna. Ja det gick inte jätte fort men vi kom närmre Tahiti. Förutom att vi vill komma fram överhuvud taget vill vi gärna komma in tidigt nästa dag så att vi  fick en plats i hamnen och vi hade bokat med Leonel från Sail Tahiti som skulle leverera vår lagade utombordare. Andra reservdelar skulle levereras och installeras, tvätt skulle lämnas och hämtas, mat inhandlas, ja mycket skulle hinnas med och planen var att ligga i marinan bara en natt. 

Glömde att berätta att när vi skulle laga lunch ute på havet med ett dygn kvar till Tahiti tog sista glasen också slut. Vi hann precis laga lunchen (ok pastan blev lite hård men men kunde varit värre). Middag blev mjölk och flingor. Frukten var slut, brödet var slut (tanken var att vi skulle baka men det är svårt utan ugn). Humöret var ändå på topp, vi hade ju bokat bord på den fina restaurangen i marinan med utsikt över havet och vackra Moorea i bakgrunden nästa kväll haha! Om vi nu kom in i hamn. Utan diesel är det väldigt svårt att lägg till i marinan. Då fick vi nog ankra utanför….

Efter några timmars nattsegling gick solen upp över Stilla havet. Det var en helt fantastiskt vacker morgon med Tahiti framför oss. Tyvärr dog vinden igen och vi fick starta motorerna. Ja nu var det bara att hoppas. Det slutade med att vi kom fram, hittade en plats och la fint till!! Jiiiipppppiii!!! (Nästa gång tankar vi innan hur svårt det än är!! )

Vi fick en intensiv men jätterolig dag i Tahiti. Jag, mormor och barnen gick direkt till stan, lämnade tvätt och åt en god frukost på en mysig restaurang. Hugo och Hannes tyckte också det var kul att komma tillbaka till ett ställe de ”kände till”. Vi visade mormor och morfar den stora fina marknaden, handlade massor av frukt och grönt, åt lunch på barnens favorit ställe – pokebowl och shakabowl och så fick vi handlat lite i surfaffärerna. Vi firade allt med en festlig middag i hamnen!

Tyvärr så fungerade inte vår utombordare nu heller  så det blev till att ta tillbaka den lilla gamla som vi lånat, tråkigt för det är roligt att kunna köra från ankringsplatsernas och utforska utan att vara oroliga att motorn ska orka eller ens starta men men. Allt annat gick fint och vi fick både ny gas, handlat mat och tankat! 

Nu satte vi kurs mot en av våra favoritöar, Moorea! 

It felt little sad to leave the beautiful Tuamotus islands, but at the same time incredibly grateful that we dared to sail here.  When we sat at home in the kitchen in Lomma and read, learned, talked to various sailors who had sailed in French Polynesia – everyone told us how beautiful, but difficult it is to sail in the Tuamotus.  Many challenges with the passes in and out to the atolls, which if you get it wrong can be really dangerous.  Challenges with the fact that here there is not the same availability of things we take for granted at home such as food, pharmacies, hospitals, shops with, among other things, boat accessories – because something always breaks every week, the opportunity to refuel, etc.

 As a sailor, you are also always close to nature and the forces of nature.  We are very dependant on and exposed to weather and wind. And perhaps even more here on these atolls which are very low and do not offer much protection.  There is always a certain tension and little worry about what awaits you each day and night.  What do wind and clouds look like?  What does the weather report say, the weather apps?  Where will it blow from?  How much wind? Thunderstorms?  How is the anchor?  How close are we to reefs, coral rocks, other boats?  Will the wind turn?

At the same time, it is this nature that we love to be so close to and which is so incredibly beautiful!  These sunrises and sunsets, this turquoise water, all life below and above the surface!  Like a wonderful paradise!

 Back to Tikehau and our last atoll.  We just had time to exit the pass in Tikehau to watch the sun slowly set.  We had hoped for more wind and some sailing but it was too little windy for that.  In two days we would arrive in Tahiti and the marina in Papeete.  It felt really good to get back there, where it all started.  Now we know the port, our favourite restaurants and cafes, where we can leave laundry, fix spare parts for the boat, buy food, where there is a playground etc. Yes, I longed to be able to fix everything easily and above all buy food, vegetables, fruit  and other good things.  Imagine being able to wake up and take a walk, buy a coffee and a chocolate croissant, yum!!  What I wasn’t looking forward to was not being able to swim when the sweat is pouring off you from the sun rising at 05.45 until it sets at 17.30 hi hi, ​​because it’s not possible to swim when we’re docked in the marina.  But after a month and a half on more or less deserted atolls, the food and the restaurants outweighed the heat haha!

We took it in turns to take the night shift, grandma and grandpa started.  Everything went well and I love taking the pass when I can sit and watch the su rise.

 We had a wonderful day on the Pacific Ocean. Unfortunately  the wind was very still and little.  Cozy because we could stop the boat and swim at a depth of about 2 kilometres!  Big disadvantage, hard to sail without wind.  We also had a slight feeling of worry.  We had planned to try to refuel in Rangiroa even thought they didn’t have a good station for that. In Rangiroa we had to ask Lucy, who helped us with the laundry, to bring cans of diesel for half a tank, i.e. 300 litres, which we would carry on board and pour in with the help of a funnel. Everything was decided for the morning when we were about to leave the atoll. But  the day before, Lucy called and told me that it was a holiday and that the gas station  was closed.  Optimists that we are, we thought that well, it should be enough to get back to Tahiti and we will sail a bit as well.  THAT mistake we will never do again!

 According to the forecast, it would be windy after lunch but it wasn’t, not after dinner either.  Now the gauges also started to show a very low level of diesel.  What do we do now?  Finally, late in the evening we decide that we have to set sail, we thought that the wind had picked up a bit (or was it wishful thinking haha).  With flashlights on the sails, so we could trim them, we were able to lower the engine speed and hopefully we saved some diesel.

 I got up in the middle of the night to untie Jimmy, then the engines are off, yippee.  So wonderful when it gets quiet and we only hear the boat going through the waves.  Yes, it didn’t go very fast, but we got closer to Tahiti.  In addition to wanting to arrive at all, we would like to come in early the next day so that we got a place in the harbour and we had booked with Leonel from Sail Tahiti who would deliver our repaired outboard.  Other spare parts were to be delivered and installed, laundry was to be dropped off and picked up, food was to be bought, yes a lot had to be done and the plan was to stay in the marina  just for one night.

 Forgot to tell you that when we were going to prepare lunch out at sea with a day left to Tahiti, the last gas also ran out.  We just had time to prepare lunch (ok the pasta was a bit hard but it could have been worse).  Dinner was milk and cereal.  The fruit was out, the bread was out (the idea was to bake but it’s difficult without an oven).  The mood was still up because we had booked a table at the fine restaurant in the marina with a view of the sea and beautiful Moorea in the background for the next evening haha!

If we managed to get into port.  Without diesel it is very difficult to dock to the marina.  Without our engines we probably had to anchored outside…

 After a few hours of night sailing, the sun rose over the Pacific Ocean.  It was an absolutely stunning  morning with Tahiti in front of us.  Unfortunately the wind died again and we had to start the engines.  Now it was just a matter of hope and luck..  We ended up arriving to the marina in Papeete, finding a place and docking nicely!!  Yiiiipppppppp!!!  (Next time we will get diesel no matter what! )

 We had an intense but great fun day in Tahiti.  Me, grandma and the children went straight to town, left laundry and ate a good breakfast in a cozy restaurant.  Hugo and Hannes also thought it was fun to come back to a place they ”knew”.  We showed grandma and grandpa the big nice market, bought lots of fruit and vegetables, had lunch at the children’s favorite place – pokebowl and shakabowl and then we got to do some shopping at some  surf shops.  We celebrated everything with a festive dinner in the harbour!

 Unfortunately, our outboard didn’t work this time either. So we had to bring back the little old one we borrowed. sad because it’s fun to be able to drive from the anchorages and explore without worrying that the engine will be able to cope or even start but what can you do.  Everything else went well and we got new gas, bought food and refuelled!

 Now we set course for one of our favourite islands, Moorea!